E.M.D på Kulturens Hus 9 april videoklipp
Här är videoklippen då Carro ger presenterna till killarna. Här har ni även Dannys reaktion när han fick sin 3kg geléråtta :)
E.M.D på Kulturens Hus, Luleå 9 april
Lördag den 9 april var jag och såg E.M.D på Kulturens Hus i Luleå.
På lördagen vid femtiden ringde vi till Turnéledaren som skulle komma och möta oss. När Turnéledaren kom så berätta han att vi skulle få vara med på soundchecket och sen träffa killarna backstage. Så vi var och kollade när killarna hade soundcheck och sen fick vi träffa dem backstage. Var riktigt kul att få träffa dem backstage :D de signerade våra affischer och skivor som vi hade med oss. Carro hade även presenter som hon skulle ge killarna.
D: *kramar om mig* jag är trött håll om mig
J: *kramar och håller om Danny*
M: Sa du sug av mig eller sa du håll om mig?
D & J: Håll om mig xD
M: jaha, jag trodde du sa jag är trött sug av mig..
Haha snuskmatte ;)
Jag och en kompis var med i E.M.D streetteam. Och ni som inte vet vad E.M.D Streetteam är så har vi fått affischer som vi skulle sätta upp på stan, skolan m.m...och så har vi gjort reklam på våra bloggar, facebook, twitter, bilddagboken.
På lördagen vid femtiden ringde vi till Turnéledaren som skulle komma och möta oss. När Turnéledaren kom så berätta han att vi skulle få vara med på soundchecket och sen träffa killarna backstage. Så vi var och kollade när killarna hade soundcheck och sen fick vi träffa dem backstage. Var riktigt kul att få träffa dem backstage :D de signerade våra affischer och skivor som vi hade med oss. Carro hade även presenter som hon skulle ge killarna.
Här kommer bilder från dagen:
Jag och killarna backstage.
D=Danny M=Matte J=Jag
D: *kramar om mig* jag är trött håll om mig
J: *kramar och håller om Danny*
M: Sa du sug av mig eller sa du håll om mig?
D & J: Håll om mig xD
M: jaha, jag trodde du sa jag är trött sug av mig..
Haha snuskmatte ;)
Trött Danny och jag backstage
Efter spelningen hade Danny signering. Så fick träffa han en sista gång och säga hejdå :)
D: Tja.. vilka dåliga platser ni hade
J: haha ja jätte ;) såg knappt nå
D: Tja.. vilka dåliga platser ni hade
J: haha ja jätte ;) såg knappt nå
D: *signera skivan*
sen tog vi kort :)
Popular!
Premiär för Eric Saades musikvideo till Popular, där jag medverkar! :) Ett snyggt resultat av flera timmars jobb kan jag säga! Det kommer nog gå riktigt bra för honom sen i ESC!
Orup på Maxim!
Den 26 mars var jag och såg Orups konsert på Maxim i Gävle. Nu under våren körde han fem spelningar, och detta var den sista. Men nu har det även blivit klart att han ska ut på en stor sommarturné! Där ett av stoppen är Gröna lund den 12 augusti! Men i alla fall, konserten var grym, den byggde på hans nya skiva Född i november med bland annat låtarna Cigarettminut och Tiden bara gick. Dessutom körde han såklart gamla hits så som Min mor sa till mig, Baby!, Upp över mina öron, Regn hos mig och så vidare. Det blev allsång bland publiken på både gamla som nya låtar. Det slutade med att det blev hela två extranummer, där han i det sista lite otippat körde Oskar Linnros - Från och med du, och till sist Från Djursholm till Danvikstull, som är en ut av de vackraste Stockholmskildringar som finns. En riktigt härlig kväll blev det! Träffade Orup utanför Maxim och fick tillfälle att prata en del med honom innan konserten, då han stod ute och rökte. Men även efteråt då han var glad över en lyckad spelning.
Bilder från The Ark i Helsingborg
It takes a fool to remain sane
The Ark. Herregud. Det går inte ens att återge i text. Man måste nog uppleva, andas, svettas, gråta och dansa sönder sina ben framför dem för att förstå. Och saken är att jag alltid tyckt om dem - men jag kan inte påstå att jag rusat till affären efter skivor, tatuerat in deras låttexter eller hängt vid deras kravallstaket. Men nu. Fan, varför ska jag inse när de lägger ner? Allt blev känslomässigt, min fina vän Hanna som jag var med fullkomligt andas Arken och grät. Utan att jag märkte det grät jag med. Calleth you, cometh I. Åh.
Jag och Hanna möttes upp på stationen, gick och ställde oss i kö och väntade. Och väntade. I nästan tre timmar väntade vi. Jag var så trött att jag höll på att somna mitt på publikgolvet. Men när de kom... Åh. Magi. Två timmars fantastisk, sprudlande, vemodig energi. När Ola pratar, hans mellansnack, det är fantastisk. Man växer en centimeter från golvet, känner sig rakryggad och vet att man är bra. Det är som att han ser en, just där man står. Och musiken. Åh. Ola klättrade på stereoanläggningar, tog sig upp till utsidan av hela balkongraden typ fyra meter upp från golvet och klättrade där. Sen hävde han sig över balkongräcket, hade benen på insidan av balkongen och LUTADE sig bakåt ut! Jag var så rädd att jag höll på att svimma. Men han var så vacker. Han satt där, uppflugen på en publikbalkong med ett par svarta ängelsvingar på ryggen. Ola.
Och när han pratade om att vi skulle vara starka, våga, älska och sjunga It takes a fool to remain sane grät både jag och Hanna. Fina Hanna, som till och med tatuerat in titeln på den låten på sitt skulderblad. Åh. Det var magiskt, alla klädbyten, kärleken, värmen, svetten, dansandet. Jag har aldrig uppfyllts så av en konsert innan. Jag var euforisk, lycklig in i själen och inget annat existerade just då. Det är svårt att greppa att de som band, The Ark, kommer att dö. Inte finnas mer. Det är hårt.
Jag har sett dem en gång innan. En gång till nu. Och i år blir det minst två gånger till. Ska man ta avsked ska man göra det på riktigt. Alla låtar, bandet, publiken. Sån... Symbios har jag inte varit med om. Vi andades varandra. Tack, Arken. För nu. Vi ses i juni. Älskade ni <3
Jag och Hanna möttes upp på stationen, gick och ställde oss i kö och väntade. Och väntade. I nästan tre timmar väntade vi. Jag var så trött att jag höll på att somna mitt på publikgolvet. Men när de kom... Åh. Magi. Två timmars fantastisk, sprudlande, vemodig energi. När Ola pratar, hans mellansnack, det är fantastisk. Man växer en centimeter från golvet, känner sig rakryggad och vet att man är bra. Det är som att han ser en, just där man står. Och musiken. Åh. Ola klättrade på stereoanläggningar, tog sig upp till utsidan av hela balkongraden typ fyra meter upp från golvet och klättrade där. Sen hävde han sig över balkongräcket, hade benen på insidan av balkongen och LUTADE sig bakåt ut! Jag var så rädd att jag höll på att svimma. Men han var så vacker. Han satt där, uppflugen på en publikbalkong med ett par svarta ängelsvingar på ryggen. Ola.
Och när han pratade om att vi skulle vara starka, våga, älska och sjunga It takes a fool to remain sane grät både jag och Hanna. Fina Hanna, som till och med tatuerat in titeln på den låten på sitt skulderblad. Åh. Det var magiskt, alla klädbyten, kärleken, värmen, svetten, dansandet. Jag har aldrig uppfyllts så av en konsert innan. Jag var euforisk, lycklig in i själen och inget annat existerade just då. Det är svårt att greppa att de som band, The Ark, kommer att dö. Inte finnas mer. Det är hårt.
Jag har sett dem en gång innan. En gång till nu. Och i år blir det minst två gånger till. Ska man ta avsked ska man göra det på riktigt. Alla låtar, bandet, publiken. Sån... Symbios har jag inte varit med om. Vi andades varandra. Tack, Arken. För nu. Vi ses i juni. Älskade ni <3